#ettännubättrejag

är en hashtagg som jag använder på min privata instagram @fitnessjusse. Den används på de inläggen jag gör rörande min nacke och min ”rehab” vidare till en frisk kropp (tyvärr inte blivit så många än så länge men det kommer). Egentligen skulle den heta ”#ettbrajag” för målet är att bli bättre i nacken men insåg att det lät sådär då jag faktiskt ”ÄR” bra redan och behöver jobba för att bli ett ÄNNU BÄTTRE jag genom att bli smärtfri och kunna träna igen.

Jag skapade denna taggen för att kunna dokumentera min resa från ”fysiskt dålig” till ”fysiskt bra” efter att jag för 1,5 år sedan fick konstaterat på en MR röntgen att jag hade 2st diskbråck/diskbuktingar i nacken mellan kota C5-C6 och mellan C6-C7. Jag hade redan då haft väldigt ont väldigt länge och det som störde mig allra mest var de extrema muskelanspänningarna i hela ryggen, nacken och käkarna. Jag kunde till slut inte prata normalt med mina klienter, det gick inte att artikulera orden pga att käkarna inte gick att öppna upp hela vägen.

Då tänkte jag…shit detta är inga vanliga nackspärr eller den typen av nackbesvär jag haft tidigare. Något måste vara allvarligt fel. Jag hade redan då inte kunnat träna ordentligt utan att få ännu mer ont och efter att diskbråcken konstaterades tillsammans med en massa livsomvändande händelser under denna period så slutade jag att träna helt. Så från att ha tränat 5 dagar/veckan, att ha tävlat i Ahletic Fitness 2015 och vunnit tävlingen med 22 chins och 24 dips och tävlat SM i samma sport 2016 där hinderbana var en del av tävlingen till att inte träna alls och inte kunna ta sig igenom en enda arbetsdag utan att köra gråtandes hem i bilen av smärta och frustration.

Jag ansåg att så länge jag inte kunde sköta om min vardag utan smärta så skulle jag inte träna heller. Jag ville inte stressa kroppen ännu mer. Det kändes som att nervsystemet gick på högvarv dygnet runt. Jag kunde inte tvätta håret utan att bli sämre, kunde inte stå vid diskbänken och laga mat en längre stund för all aktivitet i armarna förvärrade min smärta, Jag fick resa mig 4-5 ggr under varje middagsstund för att jag fick mer och mer ont i nacken ju längre jag satt ner och fysiska utmaningar i vardagen såsom att bära kassarna från ICA till bilen, vrida upp tröga lock på matburkar, borsta håret och köra bil blev allt svårare. Så aktivitet gjorde mig sämre och passivitet gjorde mig sämre. Smärtan var där och ÄR där 24 timmar om dygnet.

Jag hade svårt att somna på kvällarna för att det kvittade om jag låg på rygg, mage eller på sidan så gjorde det ont i nacken och oron över att behöva vakna nästa dag och vara sämre var konstant.

Ni kanske undrar varför jag delar med mig av denna historia till er i ett av de första inläggen men under denna period var det mycket annat som pågick i livet och HADE pågått i livet under lång tid. Tyvärr en massa tråkigheter. Nacksmärtorna fick till slut bägaren att rinna över. Jag har alltid lyssnat på kroppen och varit väldigt uppmärksam och har sedan skadan inte stressat kroppen med saker som jag märkt att jag blir sämre av, men jag slutade inte att leva mitt liv, jag fortsatte att jobba (sa dock upp mig från min dåvarande arbetsplats då den var en stor anledning till mina muskulära anspänningar då min psykiska hälsa sattes på prov ordentligt på olika sätt), fortsatte att träna och behandla mina klienter vilket ”stressade” nacken en del då jag jobbar som Personlig Tränare, jag försökte att vara ute och gå och vara ute i naturen och jag tittade på en och annan film på kvällen ibland trots att jag blev sämre både av att sitta i soffan och att vara ute och gå.

Utöver detta anser jag själv att jag har varit ganska snäll mot min nacke. Jag gick dock inte till läkaren och påbörjade ingen rehab då sjukgymnasten jag var hos sa att det är upp till 2 års läketid och att behanding av mjukvävnaden samt töj av muskulaturen och en del lätt träning framöver även skulle vara deras rekommendation. Dessutom drog livet på i allt för hög hastighet och hade varken tid eller pengar att betala en massör för behandling.

Jag körde på för att ”överleva” helt enkelt. Det fungerade ett tag, ett ganska bra tag faktiskt. Jag hann starta upp mitt egna företag igen, starta ett nytt varumärke och ta fram en ny produkt (GLA MAT – Kaloriberäknade sallader, smoothies och mellanmål), drog igång försäljningen på dessa och började jobba 02.30 varje morgon samtidigt som jag hade PT-klienter på gymmet både morgon och kväll ibland. Jag hade bra med klienter och företaget rullade på bra.

Sen kom ”BAKSMÄLLAN”…av att bägaren faktiskt rann över där efter att nacken började strula. Baksmällan som egentligen orsakats av sååååå mycket grejer som hänt i livet som påverkat en negativt och främst vad som drabbat mig de senaste 3 åren. Euforin över att dra igång företaget, att lyckas på egen hand igen hade lagt sig och ALL energi var helt SLUT, jag låg på minus, ett ganska kraftigt minus. Detta var för några månader sedan.

Plötsligt var ingenting roligt längre, små saker som att städa lägenheten och att åka och handla blev till jätteprojekt, en promenad i byn var inte att tänka på och varje morgon fick man slå sig själv i ansiktet några gånger och säga till sig själv att skärpa sig ”-Detta ÄR kul, du ÄLSKAR ju ditt jobb, kom igen nu”.

 Inte ens ”bästisdejten” med bästa tjejkompisen kunde fylla på batterierna med energi längre. Solen sken utanför fönstret men det kunde kvitta för jag kom ändå inte tillskott med något alls. Det var då jag insåg att jag var ganska långt ner i skiten och ännu en gång hade man en supertuff utmaning framför sig som man visste att det inte fanns någon som helst energi eller ork kvar att ta sig an, MEN som skulle kräva massor av energi. Skrämmande! Ständigt trött och lägenheten förföll allt mer.

Det är många år av krigande och tungt ansvar genom livet som dränerat en. Sakta men säkert har batterierna tagit slut. Så FAKTUM är att jag är helt SLUT I RUTAN!

Jag visste inte innan jag började skriva hur mycket jag skulle dela med mig av angående mitt mående men för att INSPIRERA måste man INFORMERA och det är faktiskt av det faktum att jag har insett att jag är ”helt slut i rutan” som jag dragit igång bloggen igen. Jag har en massa grejer på gång och jag tvivlar inte på att denna resan kommer att bli skitcool och jag vill inspirera er med den, jag vill ha med er på resan och visa er att ingenting är omöjligt. För en vecka sedan hände något. Jag har bestämt mig OCH jag har bestämt mig för att ta till alla medel som krävs för att kravla mig upp HELA VÄGEN över kanten denna gången och bli starkare än vad jag någonsin har varit!

Sorry för detta superlånga inlägg. Tanken är att skriva korta inlägg som är lätta att läsa och skriva ofta istället för att skriva en hel uppsatts när jag väl skriver som ni slutar att läsa halvvägs. Vill också belysa att långt ifrån många av mina inlägg kommer att ha en negativ klang utan ambitionen är att dela med mig av verktygen jag använder för att må bättre, hantera stressen, förändra och förverkliga, hur jag sprider glitter över mina dagar och har alltid gjort trots motgångar, träningstips, coola recept. Jag vill även dela med mig av mina framtidsplaner, mina tankar kring livet och kring våra ständiga frågeställningar om allt från enkla vardags”issues” till vad meningen med livet egentligen är.

Jag hoppas att ni är nyfikna och taggade på att följa mig på denna resa till #ettännubättrejag.

Jag är positiv, hoppfull, förväntansfull och redo – Dax att KRIGA på riktigt nu!