Ifrågasätter du dina positiva tankar eller bara de negativa?

Det var Måndag för exakt en vecka sedan då jag satt i bilen med ”X” och var på väg in till Malmö då det plötsligt slog mig att ”Fasen idag är faktiskt en bättre dag”. Jag sa det till ”X” att ”Idag känner jag mig lite gladare än vad jag gjort på ett tag, mindre grubbel och negativa tankar som stör och känner mig nästan sugen på att åka och träna. Det känns som att jag skulle kunna ta tag i saker idag.”

 Jag har alltid varit en väldigt grubblig person och haft mycket tankar som snurrar runt i skallen. Har alltid haft ganska lätt för att fastna i de negativa tankarna, men jag har även alltid varit duktig på att både uppmärksamma och analysera även de positiva tankarna. Jag älskar livet. Jag var i Måndags när vi satt där i bilen tvungen att fråga mig själv

”VARFÖR ÄR JAG SÅ GLAD IDAG FÖR?”.

Det kändes nästan lite bittert att ifrågasätta sig själv på det viset. Självklart var det en härlig känsla och jag kände mig plötsligt lite starkare. Jag kunde ju inte bara låta den försvinna iväg under dagen utan att ha tagit reda på orsaken till varför jag kände så just då, just i den stunden, just den dagen. Jag kom fram till följande saker som skulle kunna vara anledningen till att denna sköna känsla rusade genom kroppen just då.

• Jag hade haft en helhelg med grisjobb = Fysisk aktivitet (just grishelgerna är ju sedan 1,5 år tillbaka det mest fysiska jag gör i mitt liv just nu)
• Jag hade varit med ”X” hela helgen, både lördag och söndag kväll och på detta viset sluppit att vara i min egen lägenhet överhuvudtaget (har alltid haft svårt för att bara vara hemma)
• Jag hade för 1,5 vecka sedan plockat ut min hormonspiral vilket kan ha gett effekt nu lite senare när alla hormoner är ute ur kroppen. Eller var det bara rätt dag i månaden (Ja ni kvinnor förstår ju vad jag menar).
• Jag hade på Onsdagen veckan innan besökt min Mentala coach för första gången vilket kändes väldigt positivt efteråt.

Ingen aning alls om vad av ovanstående som gett mig den lilla gnutta energi, kanske en mix av alltihopa, kanske hade jag omedvetet bestämt mig att ”Nu får det minsann vara nog”. Spelar mindre roll. Det viktiga vara att IFRÅGASÄTTA MERA!

Jag kände ju till och med för att åka och träna. Lekte vidare med den tanken att jag skulle dra iväg till gymmet när jag kom hem, men när jag föreställde mig att sätta foten på L9 eller på Hälsopunkten här i Skurup så fick jag direkt en klump i magen, en gnutta ångest. VARFÖR!? Detta har ju varit min passion i så många år, jag ÄR ju gymmet för tusan. En frustration och sorg sköljer snabbt över en när man inser att det man en gång älskat mest inte längre är roligt men samtidigt kickade ett ”jävla anamma” igång mig ytterligare. Jag vill veta VARFÖR, VARFÖR vill jag inte gå till gymmet!? Efter en stunds funderande så insåg jag att det som framkallar ångest är, en blandning av stämningen i lokalen, pressen att träffa på människor man måste prata med för att inte verka otrevlig, den ”stökiga” miljön och att jag plötsligt inte bara kan vara Josefine längre utan måste direkt klä om till ”Fitness Jusse” eller ”PT-Jusse”…Jag vill ju bara vara JAG, jag vill vara JOSEFINE!

KLART SOM F*N att jag ÄLSKAR att TRÄNA!

Jag har ju tränat hela livet, den fysiska aktiviteten har hjälpt mig genom många svåra perioder i livet och tack var träningen har jag alltid känt mig stark och redo att ta mig an nya utmaningar. Det är ju just pga detta som jag tränar andra, för att jag vill att andra också ska få känna av dessa positiva effekter som den fysiska aktiviteten ger och få en stabil och stadig grund att stå på genom livet.

Tankarna började snurra, jag kanske ska gymma på annan ort, jag kanske ska flytta, byta lägenhet, byta stad….! När jag hade droppat ”X” på jobb körde jag in till Mobilia i Malmö, gick in på CLAS OHLSSON och köpte en penna och ett block, köpte en kaffe på COFFEE FACTORY och tryckte ner mig i en av deras sköna fåtöljer och sa till mig själv:

”SÅ! Nu skriver du ner vad som är viktigt i livet och utefter de värderingarna så gör du en plan. En plan för hur resten av året ska se ut och vilka småmål som blir dina utmaningar längs vägen. Så här kan du inte ha det. Gå och må dåligt när du har det så bra egentligen”

Så det gjorde jag. Det tog mig bara 15 min att bestämma mig för hur resten av året ska se ut, hade ganska klar för mig vad jag ville. Det är denna resan ni kommer få följa med på. En enorm livsstilsförändring, en resa som är uppdelad i tre (alla goda ting kommer i tre har jag hört, Tihi!). En MENTAL RESA, En FYSISK RESA och en LIVSSTILSFÖRÄNDRING. Jag hoppas innerligt att genom att vara så öppen och ärlig som möjligt till er att jag ska kunna inspirera, lära och starta tankeprocesser hos er läsare som ni har nytta av antingen i framtiden eller i detta nu.

Jag kommer stoppa in lite recept och lite träningstips samt tips på grymma utflyktsmål och fik/restauranger i Skåne men kommer främst skriva om min personliga resa. Kommentera gärna inläggen, dela mer än gärna inläggen eller bloggen på er Facebook. Supertacksam för all hjälp jag kan få att sprida både bloggen och syftet med bloggen vidare till så många som möjligt. Tro mig den personen ni minst anar kanske är läsaren med störst behov.

De kommande inläggen kommer att handla om de olika verktygen jag använt mig av sedan en tid tillbaka för att ladda batterierna för att överhuvudtaget orka ta tag i mig själv. SPÄNNANDE att få dela detta med er.

Så mitt TIPS till er:

Grubbla mer än gärna men fastna lite i de POSITIVA tankarna också och var inte rädd för att ifrågasätta dig själv och det du tänker eller känner! Jag lovar dig att det är det bästa sättet att lära känna dig själv ännu bättre.

Vill tillägga att idag mår jag lite extra dag och lever på socker ruset sedan i Lördags då jag och min bästa vän körde en heldag på TIVOLI I Köpenhamn. Hon är viktig den där “hon” i mitt liv – ÄLSKAR DIG gumman. Tusen tack för den bästa och mest passande födelsedagspresenten ever.

Därav sockervaddsbilden ovan. Haha!

KRAM & GOD NATT på er!