Har ni någon gång önskat att man kunde stanna tiden eller åtminstone GASA & BROMSA den? Jag tror att vi alla varit i stunder då vi önskat att vi kunde kontrollera tiden. Jag har stunder önskat att jag kunde hoppa upp och ta tag i sekundvisaren och hänga där och tynga ner den i motsatt rikting. Kanske till och med spänna fast den längst ner i uret. Haha.
TIDEN har varit och är fortfarande det viktigaste VERKTYGET för att jag ska kunna komma vidare. Faktiskt det allra första som jag tog till för att skapa förändring.
Ni har säkert hört talas om uttrycket ”Hjulet snurrar men hamstern är död”.
Exakt så kändes det. Dagarna tog slut en efter en i en hisklig fart men livet stod stilla, jag stod stilla. Inte riktigt där och inte riktigt här. Jag mindes inget jag gjort, minnen var som bortblåsta och kände varken glädje eller sorg över saker längre. Likgiltig status på något vis. Jag tittade väldigt sällan på mitt liv ”uppifrån” och på jorden ”snubblade” jag flera gånger om dagen. Glömde saker, tappade bort mig i meningar när jag pratade, information gick in genom ena örat och ut genom det andra (om det ens kom in), allting var tidsbestämt i kalendern men blev ofta sen och ibland kändes det som om jag inte kunde höra vad folk sa när de pratade till mig för allting var ett enda ”brus” i huvudet. Samtidigt som det ”brusade” så kändes allting bara tomt. Jag kände inte igen mig själv. Jag är en person som många skulle beskriva som ”full koll på läget”, ”fixar och donar”, ”får saker gjort”, ”trygg”och ”strukturerad/målmedveten”.
Den ”halvdöda hamstern” tyckte till slut inte att jobbet var roligt längre, att träffa vänner och familj var inte heller lika roligt längre och allting som skulle göras utanför jobbet blev till jätteprojekt man var tvungen att ta sig an efter, innan eller i mitten av dessa energikrävande arbetspass som sög musten ur en. Och varför sög just arbetspassen musten ur en, varför var det första stället som man började känna olust på? Jag älskar ju mitt jobb. Antagligen för att masken skulle på, man var tvungen att hoppa i glada ”PT-Jusse-rocken” på morgonen och fick inte kliva ur den förrän på kvällen när arbetsdagen var slut. I ”rocken” gällde det att leverera, att fortsätta vara lika glad och hurtig som innan och att hålla exakt samma TEMPO som alltid. Trots att bränslet var slut redan på morgonkvisten.
Måndag blev till fredag, morgon blev till kväll och Januari blev till Februari. Många gånger skulle jag bara vilja ställa mig rakt upp och skrika ”STOOOOOOOOP!!!” rakt ut. STOP STOP STOP, kan någon bara stoppa tiden! Ville varken att det skulle bli morgon eller att det skulle bli kväll, jag ville helt enkelt inte ha en ny dag längre. Låt mig bara få ligga här under täcket och lyssna på mina egna andetag och stirra i väggen. Där trivdes jag bäst.
Jag började fundera mer och mer på det här med TIDEN, att det påverkade mig på det viset det gjorde och började ifrågasätta mig själv, min vardag och min TID. Den enda som kan styra min tid är ju jag. Ingen annan styr egentligen över den. Men kan man verkligen ”styra tiden”?
NÄ, det kan man ju inte, det spelar ju ingen roll hur vi vrider och vänder på det så är en minut en minut, en timme är en timme och ett dygn är ett dygn och de är alltid lika långa MEN vi kan själva välja vad alla dessa minuter och timmar ska innehålla. Vi kan kontrollera tiden genom att GASA & BROMSA den. GASA & BROMSA gör vi genom att ta tag i ”vardags-rodret” igen och bestämma vart vi ska och vilken fart vi ska hålla för att komma dit. Att fylla kalendern med en massa ”måsten” är ett sätt att GASA. En frisk människa har inga problem med detta, men är huvudet inte riktigt med och bränslet tagit slut så är du inte kapabel till att känna efter och reflektera över händelsen och känslan i stunden. Du går in i ett renodlat ”To-Do-mood” och bara gör och plötsligt har Måndag blivit Tisdag.
Att stanna upp på promenaden och uppmärksamma den lilla rosa ensamma blomman i vägkanten och ta ett extra andetag, DET är ett sätt att BROMSA tiden. Att sluta i tid på jobbet och hinna ta en kaffe med den där goda vännen som du alltid skrattar högt med fyller på dina bränslereserver och detta är ett annat sätt att BROMSA tiden på. Vi blir helt enkelt bra på det vi gör.
För mig var första steget att styra mot blanka sidor i kalendern, att avboka både jobb och privata ärenden för att skapa utrymme. Jag behövde utrymme och vila, ledighet, för att kunna se på allting med pigga ögon och orka agera. Tur i oturen så blev det sommar i samma skede som jag bestämde mig för att påbörja min resa tillbaka upp ur ”skiten”. Sommar i min bransch innebär oftast automatiskt lite mindre jobb. Orkar man inte marknadsföra sig som egen företagare så kan man ju inte heller förvänta sig att en massa nya klienter ”trillar in” och absolut inte sommartid. SÅ utrymme skapades både av slumpen och för att jag bokade av allt ”onödigt”. Jag bokade faktiskt inte bara av i kalendern utan jag bokade även upp vissa tider i kalendern, bokade in ledig tid. Såg till att hålla vissa tider på dygnet icke bokningsbara. Detta var min tid, tid som jag skulle få GASA & BROMSA med hur jag ville och kände för.
Mycket av denna tid sov jag i början, satt apatisk i soffan och bara stirrade, låg och pillade på telefonen i timmar och ibland fick man för sig att man skulle gå en promenad eller åka och handla. Promenaden på 30 min och handlingen på 20 min brukade resultera i ett 90 min ”laddande” innan och en 60 min ”återhämtande” efteråt OM jag kom till skott.
I början var jag mycket arg på mig själv. Frustrerad över att jag inte kom till skott. Jag som alltid varit i farten, fixat och donat. Jag jobbade väldigt mycket med att inte skylla mig själv för att jag inte gjort saker, för att saker tagit enormt lång tid eller för att jag gjort något helt annat än det jag hade tänkt från början. ”Det får ta sin tid” tänkte jag, ”jag har ju trots allt denna tiden till att maska på för att jag tagit tag i min situation och skapat detta utrymmet”. Försökte se det positiva i situationen och föreställde mig oftast det värsta. Att jag en morgon kanske inte ens skulle kunna komma upp ur sängen om jag hade fortsatt pressa mig själv genom vardagen i samma tempo som innan. Gav mig en klapp på axeln för att jag inte tillät mig själv att hamna där.
Jag börjar ÄNTLIGEN känna av de positiva effekterna av ”utrymmet”. Jag känner mig piggare i både kropp och själ, jag orkar ta tag i småsaker oftare än förut och jag har till och med kommit ut på en hel del promenader de senaste dagarna. Stolt. Det hjälper mig att vara mycket ledig just nu.
SÅ! Jo man kan visst kontrollera tiden, det är du som GASAR & BROMSAR genom att välja minuternas och timmarnas innehåll med omsorg. Tänk på det lite oftare!